Skrivet av Mats Wiman

Är läkare dumma? Kanske inte men man undrar ju.

Läkare är enligt flera opinionsundersökningar ett av landets mest respekterade yrken.
De som kanske framkallar denna vördsamma åsikt är sannolikt de läkaryrkets matadorer som framträder i TV och berättar om banbrytande medicinska upptäckter, om svåra och farliga operationer och transplantationer. Ofta rör det sig om propaganda- och egotrippinslag av typen ”Nu är vi en lösning på cancerns gåta på spåren” eller ”Snart kan vi bota diabetes”.
Status och imagevinster eftersträvas och uppnås också genom spektakulära kirurgprestationer där liv och lem och livskvalitet räddas. Man låter sig även berömma genom att operera bort livskraftiga välfungerande organ som mage och tarmar för att kunna presentera den kortsiktiga vinsten viktnedgång och lindring av diabetes (där de långsiktiga negativa följderna förtigs).
Läkarnas aura kommer med säkerhet att försvinna när offren för detta skamliga ingrepp (Gastric Bypass-GBP) kommer att vittna (redan nu många fall) om hur de berövats sina liv genom ansvarslösa och egotrippade läkares försorg. När dessutom de flesta av patienterna lurats tro att ”den enda lösningen” på deras fetmaproblem är GBP medan en LCHF-behandling förtigs, närmar sig läkarnas beteende den kriminelles. Det innebär också ett klart lagbrott enligt Patientsäkerhetslagen.
Läkaren har i många fall genom sjukvårdens hierarkiska struktur avhänt sig förmågan att tänka själv. Det är ju nämligen i denna hierarki ofta förbundet med stora risker att tänka och handla själv – ”Man kan ju förlora legitimationen”.
Ett exempel på sådant fåraktigt beteende är att man följer ordern att med ett blodfettvärde över X så skall (om värdet består) patienten äta statiner livet ut (oavsett ålder), även om man tillhör den växande skara läkare och forskare som inte bara tvivlar på ordern utan rent av är övertygade om statinernas skadlighet.
Läkaren är här inte dum utan tvingas av en fundamentalistisk organisation att lyda – oavsett.
Ett annat exempel på fåraktigt (och brottsligt) beteende är att inte informera patienten om alternativa metoder. Här kan man verkligen tala om renodlead dumhet, i och för sig orsakad av brister i grundutbildning (7 dagar på 7 år) och vidareutbildning (ofta ingen). Dumhet hos en så högavlönad och socialt så högt positionerad yrkesgrupp som en leg. läkare måste ju anses föreligga när läkare ofta ligger flera steg under välinformerade patienter i kunskapsnivå. (Intelligenta läkare medger t.o.m. detta själva).

En femteklassare förstår logiken i följande resonemang:
”Om ett livsmedel förorsakar en viss sjukdom, vad bör man då rekommendera för åtgärd för att häva sjukdomen?

a) Äta mer av det skadliga livsmedlet
b) Äta mindre eller så lite som möjligt av det skadliga livsmedlet
c) Inte ändra matvanor och istället försöka medicinera bort sjukdomen.
Femteklassaren stryker snabbt alternativ a och c.

Läkaren väljer c utan att blinka.

Socialstyrelse, livsmedelsverk, diabetessjuksköterskor och dietister sluter helt upp bakom läkarens val.

Hur vill du själv definiera dumhet?

”Sverige har världens bästa sjukvård” ??

Mats J C Wiman
www.FriskaDiabetiker.se

4 kommentarer

  1. Gäst

    Här är i alla fall en dum läkare tillika professor:

    Allt oftare tappar man förtroendet för forskningen. Nu senast i Apotekets tidning, nr 1 2013, där det finns en frågespalt som kallas ”Fråga Forskaren”. En fråga från ”Micko” och ett svar från ”Professor Sven Bölte”, som är professor i Barn- och ungdomspsykiatrisk vetenskap, under rubriken Adhd och kosten. Att varna för kostförändring är det mest korkade jag läst på länge, inte minst med tanke på diverse kemiska preparat, sk mediciner, vården mer än gärna ordinerar:

    Frågan:
    Jag har hört att adhd-symtom kan förbättras av kostförändringar. Finns det några teorier om vad det är i kosten som påverkar och hur det går till?

    Svaret: (Citerar svaret delvis)
    ”Det vetenskapliga underlaget för att behandla adhd-symtom med kostförändringar är begränsat. En del studier visar små men positiva effekter på adhd-symtom genom kosttillskott med omega 3 och elimination av färgämnen. … Trots bristen på evidens provar många föräldrar till barn med adhd och andra neuropsykiatriska funktionshinder olika kostförändringar med hopp om att symtomen ska förbättras, ofta utan kontakt med läkare. Enligt min mening bör man vara mycket försiktig med att prova kostförändringar på egen hand. …”

    • Margareta Lundström (Gbg)

      Bästa Gäst!
      Det denna typ av nonsenssvar får man nästan dagligen läsa. Det är väldigt frustrerade.Svaret som Du relaterar till låter som ett sjukt skämt. Många gånger önskar man att folk satte ut sitt namn så att man kunde kontakta dem rätta till det. Det är synd om de människorna som frågar. Fast ibland undrar jag om det är fejkade frågor som man svarar på för att få ut sitt budskap. Sedan kan man ju konstatera professorstitelns devalvering.

  2. Margareta Lundström (Gbg)

    Mats!
    Du ställer frågan om läkare är dumma i Ditt tänkvärda inlägg.

    Som gift med en f.d. insulinbehandlad diabetiker ställer jag mig oupphörligen samma fråga. De måste hålla för ögonen för att inte se biverkningarna av sin s.k. kostbehandling. De måste hålla för öronen för att inte höra alla vittnesmål från människor som tillfrisknat när de övergivit den påbjudna kostbehandlingen.

    Visst känner vi till bakgrunden till detta. Paniken över alla hjärtinfarkter under första delen av 1900-talet, Ancel Keys och hans förfalskade studier, politiker som ville visa sig handlingskraftiga och genomdrev de ödesdigra kostråden 1977. De gigantiska ekonomiska vinster som kostråden genererade för livsmedelsindustrin och läkemedelsindustrin. Myten om sambandet fett-kolestrol och hjärtkärlsjukdom som ätit oss in i vårt kollektiva medvetande. Vi vet också att det krävdes en kader av dietister och nutrionister för att genomdriva de kostråd som snart gjort oss alla till patienter.

    Vi vet nu att från Ancel Keys dagar och fram till i dag har det funnits och finns människor som opponerat mot denna medicinska bluff. Allt detta vet vi, och ändå fortsätter denna dårskap som mest liknar ett sjukt skämt.

    Men som sjuksköterska (pensionerad) har jag anledning att rannsaka mig själv.
    Varför ringde inte tusen klockor i mitt huvud när de kostråd som min man fick på 1990-talet var en kopia på den mat vi redan åt. Trots detta hade min man fått diabetes!
    Nu kallades samma mat för kostbehandling för diabetiker. Det som gjort honom sjuk skulle nu göra honom frisk.

    Varför blev jag inte misstänksam när den glättade trycksaken med kostråd som vi fick av den trevliga dietisten var utgiven av margarinbolaget. Det måste ha berott på att på baksidestexten var den rekommenderad av professor Nils-Georg Asp på Svenska Livsmedelsverket! (Inte anade jag då på 1990-talet att professor Asp hade arvode från av både Livsmedelsverket och Socker- och Margarinindustrin)

    Det behövs två för en lögn. En som ljuger eller döljer sanningen och en som inte vill höra sanningen.

    Lars-Erik Litsfeldt var diabetiker, överviktig och fick en hjärtinfarkt. Han tog sin sjukdom i egna händer. Ingen sa sanningen till honom om hans sjukdom men han grävde fram den själv. Det visade sig att det fanns massor av kunskaper att gräva fram. Han hade den intellektuella färdigheten att kunna se hur saker hänger ihop och han ägde en sund misstro till experter.
    Det var hans bok ”Fettskrämd” som räddade min man från naturalförloppet, som hade inneburit ökande insulindoser och med tiden hela panoramat av följdsjukdomar.

    Jag utbildades till sjuksköterska i början på 1960-talet. Med dagens perspektiv inser jag att den tiden utgjorde skarven mellan det gamla och det nya. På det stora nybyggda moderna Sahlgrenska Sjukhuset fanns en enorm framtidstro. Vi hade tillgång till insulin, kortison, penicillin, streptomycin, klorpromazin, vi transplanterade njurar, vi satte in nya höftleder ”alla” läkare drev egna forskningsprojekt. Runt omkring oss lades mentalsjukhus ner. Allt var möjligt! Vi var inne i läkemedelsåldern!
    Vi som då utbildades, varken tänkte på eller visste att alla de nya fantastiska medicinerna och metoderna hade utvecklats så sent som under och efter andra världskriget. Insulin kom visserligen redan 1921.
    (Inom parentes kan man säga att det inte hänt så mycket nytt på läkemedelsfronten sedan dess. Läs gärna The Rise and Fall Of Modern Medicine av James Le Fanu)

    När det gällde sockersjuka så visste man att en gång sockersjuk alltid sockersjuk. Socker var vitt och fanns i godis och kakor. Socker skulle en sockersjuk inte äta. Men det fanns ju sockerfria kakor och man kunde lägga Soletter i kaffet. Så var det problemet löst. Kolhydrater talades det inte om. När det fanns insulin, varför skulle man då förmena diabetiker att äta som alla andra. Snällism eller var det demokratiskt? Så började vi sann eufemisk anda tala om diabetes i stället för om sockersjuka.

    Vi blev duktiga på att räkna enheter, dra upp och ge insulin att lägga om diabetessår. Vi kunde redovisa alla de ruskiga följdsjukdomarna. Skillnaden mellan då och nu var att diabetikerna då inte var så många.
    Så gick det ett antal decennier och jag kom sällan i direktkontakt med diabetiker i mitt arbete. Att någon i min familj skulle få diabetes fanns inte i min föreställningsvärld. Vi levde så sunt vi var försiktiga både med socker och fett! Jag bakade mitt surdegsbröd och vi åt det utan smör men med olivolja och mager ost!

    Så inträffade det otänkbara på sent 1980-tal. Det upptäcktes av en slump att min man hade en prediabetes.
    Han har skrivit ner sin berättelse om detta på denna blogg om hur han efter 17 år i diabetesindustrins grepp kunde slänga sina sprutor. Han berättelse blev först publicerad i en tidskrift som heter Goda Nyheter och som utkommer i Göteborg.

    Min man och jag var både stolta och lyckliga över att äntligen sett sambanden och kunde vända på sjukdomsförloppet.
    Jag såg fram emot att låta mina bästa väninnor och studiekamrater från sjusköterskeskolan läsa min mans berättelse och visa dem böckerna som fått upp våra ögon – Fettskrämd av Lars-Erik Litsfeldt, och Fett och Kolesterol är hälsosamt av Uffe Ravnskov.

    Jag föreställde mig att vi tillsammans skulle kunna bilda en riktig gerilla grupp och bekämpa de vansinniga kostråden. Jag hade också ett starkt behov av att diskutera vår erfarenhet med dem.
    Men jag gick på en nit. De kunde inte relatera min mans berättelse till sina f.d. patienter eller andra diabetessjuka. Ändå hade nästan samtliga arbetat med diabetiker och en hade en make med diabetes.
    Det var ju positivt för min man tyckte man, men att det skulle kunna betyda någonting för andra, det föll dem inte in. Reaktionen var road skepticism. Böckerna fick ligga orörda.

    Som tur är så gäller detta inte generellt för människor vi försökt sprida vår erfarenhet till, utan tvärt om, man har varit väldigt lyhörd och intresserad och vi har påverkat ett antal personer till att bli friska diabetiker.

    Man möter de mest oförklarliga attityder. Väldigt mycket känsla och rädsla och väldigt lite förnuft.
    Ja, läkarna är dumma därför att de är rädda för ett paradigmbyte. De tror att de har så mycket att förlora. Vi får hjälpa dem.
    Detta kom jag att tänka på när jag läste Mats text.

Skriv ett svar till Mats jJ C Wiman Avbryt svar

Du kan använda följande HTML HTML:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Skrivet av Mats Wiman

Kostråden-dödar-typ2-diabetiker – långsamt

Ni kanske också lagt märke till den utmärkta webbsidan NOSUGARADDED.SE med pregnanta och pålästa avslöjanden och påpekanden om den bedrägliga värld vi lever i. Speciellt klarspråkad är Lars Lindbloms inlägg med rubriken som ovan: ”http://nosugaradded.se/kostraden-dodar-typ2-diabetiker-langsamt” Jag har hittills bara kunnat instämma i det som sägs på sidan. BRAVO! Mats

Skrivet av Mats Wiman

Okunniga läkare och professorer har inte en susning

Ralf Sundberg och Tore Scherstén har i Läkartidningen skrivit en mycket insiktsfull och manande artikel som kan lugna oss diabetiker som förbättrar vår hälsa genom att tillämpa strikt LCHF där ju fett, enkannerligen mättat fett, spelar en stor roll. Jag lugnades redan 2008 genom Uffe Ravnskovs bok ”Fett och kolesterol är hälsosamt” och den här.. Läs hela inlägget.

Skrivet av Mats Wiman

Minska insulindosen farligt?

Det otroliga har hänt: En professor, tillika ordförande i Barndiabetesfonden reagerade på följande insändare av Erik Lindquist i Kramfors i Tidningen Ångemanland (www.allehanda.se): http://www.allehanda.se/opinion/insandare/ifragasatter-landstingets-kostrad-till-diabetiker med följande inlägg: http://www.allehanda.se/opinion/debatt/att-minska-insulindoserna-kan-bli-livsfarligt och fick berättigad kritik för sin kunksapnivå av en annan insändare: http://www.allehanda.se/opinion/insandare/skrammande-daligt-insatt samt ett relevant påpekande: www.allehanda.se/opinion/insandare/positivt-for-alla-att-minska-blodsockersvangningarna med ännu en replik av Erik Lindquist: http://www.allehanda.se/opinion/insandare/lagt-intresse-for-kostens-betydelse Kostdoktorn fick.. Läs hela inlägget.

Skrivet av Mats Wiman

Halleluja! Äntligen glass för diabetiker!

Som jag redan nämnt tidigare (http://friskadiabetiker.se/?s=synder ) har jag hittat en perfekt avslutning på dagens intagande av livsmedel, nämligen Alvestaglass ”sockerfria glass”: VANILJ Ingredienser: Vatten, Fyllnadsmedel (polydextrose), Grädde (laktosfri), Äggula, Cocosfett, Naturlig Vaniljarom, Mjölkpulver (laktosfritt), Stabiliseringsmedel (fruktkärnmjöl,guarkärnmjöl), Emulgering (Veg Mono- och diglycerider, karragenan), Bourbon Madagaskar Vaniljstång, Sötningsmedel (steviolglykosider) Allergiinformation: Produkten innehåller ägg och mjölk (laktosfri)… Läs hela inlägget.

Skrivet av Mats Wiman

Halleluja! Äntligen bröd för diabetiker.

Jag har nu i 6 år avstått från alla sorters bröd då jag vet att spannmål i alla former ger höjt blodsocker och därmed arbetar mot min hälsa och ger mig ett långtidssocker som gör mig till sjuk diabetiker istället för frisk. Att helt avstå från bröd är det svåraste av alla avståenden. Hela mitt.. Läs hela inlägget.

Skrivet av Mats Wiman

Hur många miljoner kan landstingen spara med LCHF?

Min gode vän Erik Lindquist i mitt gamla landsting Västernorrland har lyckat med konststycket att få en relevant insändare införd i gammelmedia (tidningen Ångermanland/Allehanda): http://www.allehanda.se/opinion/insandare/ifragasatter-landstingets-kostrad-till-diabetiker För den late/jäktade/bekväme ser den ut så här: INSÄNDARE i Tidningen Ångermanland (TÅ) ——————————————————————————————————- Öppet brev till landstingsledningen: Landstinget köper årligen in insulin till kolhydratintoleranta (diabetiker) i länet för 36.. Läs hela inlägget.